3. Deltaverken

3.1 Deltakommissionen

The Deltaworks
Video: The Deltaworks
Deltakommissionen inrättades tjugo dagar efter Nordsjööversvämningen, den 21:a februari 1953. Denna kommission gav råd om hur man kunde höja säkerheten. Hur säkert området än skulle kunna ha blivit var man tvungna att hålla inloppen Nieuwe Waterweg och Westerschelde öppna utav ekonomisk hänsyn till Rotterdam och Antwerpens hamnar. Deltakommissionen gav till sist fem rådslut den 18:e oktober 1955 vilka resulterade i Deltaplanen. Planen skulle genomföras under 25 år till en uppskattad kostnad av mellan 1,5 till 2 miljarder Nederländska gulden (ungefär 680 till 900 miljoner euro). För att försäkra sig om att bygget av dammarna gjordes med hög kvalitet, stiftades Deltalagen 1959. Dock kunde de olika delarna av Deltaplanen inte slutföras samtidigt. Departementet för vattenvägar och allmänna verk valde därför en logisk ordning: från smått till stort och från simpelt till komplicerat. Departementet för vattenvägar och allmänna verk tog också hänsyn till att skydd från stormfloder skulle upprättas så snabbt som möjligt.

3.2 Dammarna

3.2.1 Stenkistor

So-called Phoenix Caissons are dragged to their destination "Veerse Gat" where they will be lowered to form parts of the dam.
Video: Caissons Veerse Gat finished
Att bygga dammar i ravinerna var extremt problematiskt på grund av vattenflödets höga hastighet. Sanden och stenarna som skulle forma dammen sköljdes bort. Därför var man tvungen att använda sig av en ny teknik: Phoenix enhetsstenkistor. Dessa är prefabricerade ihåliga betonglådor, vilka kunde placeras precis intill varandra i vattenravinen. På det här sättet kunde de grupperas ihop och bilda en damm. Vid transporten till ravinen blockerades stenkistan temporärt med träplankor. Vid ankomsten till dess destination sänktes stenkistorna ner under vattnet och träplankorna togs bort. På det här sättet radades alla stenkistorna upp en i taget bredvid varandra, och blev en del av de permanenta verken. Inledningsvis hade dammen en öppen disposition vilken tillät ebb- och tidvattnet att nästan obehindrat flöda fram och tillbaka genom de ihåliga stenkistorna. När de väl var på plats fylldes stenkistorna med sand och grus. Stenkistorna tätpackades sedan med ännu mer sten och sand och därefter stängdes luckorna. Genom att släppa ner reglarna stängdes sjöarmen på en gång och dammen kunde slutföras. Veersegatdam och delar av Grevelingendam, Volkerakdam och Brouwersdam slutfördes med den här tekniken.

3.2.2 Linbana

Constructing the final 2 parts of the dam by creating a static dam between the Sluice-complex and the
Video: Final fase Haringvliet
För vissa delar av dammarna visade det sig att stenkistorna inte var den bästa metoden för att stänga ravinen. Därför användes en revolutionerande teknik. Via en linbana dumpades stora betongblock som vardera vägde ungefär 2,5 ton i vattnet. En gondol togs fram som kunde bära 15 ton material. Med hjälp av gripklor kunde betongblocken hängas under kabinen. Efter att ha dumpat de stora betongblocken i havet fylldes dammen upp med sand så att inget vatten kunde flöda igenom längre. Den här tekniken användes till Grevelingendam, Haringvlietdam och Brouwersdam.

3.3 Från salt till sött

Där havsvattnet först strömmade upp och ner obehindrat var det nu innestängt bakom dammarna. Tidvattnet försvann och saltvattnet blev sött. Detta hade enorma konsekvenser på naturen. Saltvattensfisk och – växter dog och fåglar flyttade. Vissa delar av landet som konstant hade varit översvämmade var nu torra. Andra delar som normalt torkade ut vid ebb var nu konstant under vatten.

3.4 Oosterscheldedam blir en ’kering’

Storm Surge Barrier in action!
Stormsurgebarrier
Från början planerade man att fördämma Oosterschelde. Vattnet som redan var bakom dammen kunde sakta omvandlas till sötvatten. På grund av det växte ett motstånd mot detta intrång. Den unika saltvattensmiljön i Oosterschelde skulle bli offer till de extra insatta säkerhetsreglerna. År 1976 kom man på ett alternativ: Oosterscheldedammen skulle bli en barriär vars dörrar endast skulle stängas under extrema väderförhållanden. På det här sättet skulle den unika saltvattensmiljön, mussel- och ostronodlingarna och tidvattnets verkningar vara naturliga även i fortsättningen. Stormflodsbarriären med en total längd av 3 km skulle komma att bestå av 65 prefabricerade betongpelare, bland vilka 62 stålluckor skulle installeras. Marken på vilken barriären ursprungligen skulle placeras var för svag. För att stärka marken genomfördes flera operationer, som exempelvis att grusfyllda syntetiska mattor lades ut vid de områden där barriären skulle stängas.
Water flows back into the North-Sea
Storm Surge Barrier Oosterschelde
Pelarna var de viktigaste elementen av dammen. Varje pelare är mellan 30,25 och 38,75  meter hög och väger 18000 ton. Utplaceringen av pelarna var ett precisionsarbete och kunde endast genomföras när strömmarna var så små som möjligt, vilket är då tidvattnet vänder. Pelarna höjdes med de delar på vilka portarna sedermera skulle konstrueras. I slutändan blev Oosterscheldekering den största barriären i världen. Kostnaden för en barriär var betydligt högre än för en damm: 2,5 miljarder euros behövdes för att slutföra barriären. Oosterscheldekering fick en högtidlig invigning av drottning Beatrix den 4:e oktober 1986.

3.5 Measlantkering

Closed Maeslantkering seen from the sky
Maeslantkering
I början trodde man att Deltaverken var slutförda med färdigställandet av Oosterscheldekering. Dock skulle inte förbättringarna av vallarna längs med Nieuwe Waterweg skydda det omkringliggande området tillräckligt väl, inklusive Rotterdam. Därför organiserade Ministeriet för vattenvägar och allmänna verk en tävling för konstruktionen av en stormflodsbarriär. Denna barriär skulle placeras i Nieuwe Waterweg. Eftersom detta vattendrag är den huvudsakliga rutten in till Rotterdams hamn kunde barriären inte tillåtas att blockera denna och endast i exceptionella fall skulle barriären kunna stängas. Den vinnande designen bestod av två böjda ståldörrar som skulle vara sänkta under vattnet på en tröskel. Maeslandkering är den enda stormflodsbarriären i världen med så stora rörliga delar; stormflodsbarriärdörrarna är båda 240 meter långa. Vid normala väderförhållanden är båda dörrarna helt öppna, undangömda i en hamnanläggning längsmed vattnet. Detta ger skepp tillgång till Rotterdams hamn utan att störas. Vid stormfloder kommer stomflodsbarriärdörrarna att stängas. Den runda formen på dörrarna ser till att de kan stå emot vattnets kraft under stormen. Lördagen den 10:e maj 1997 ägde den officiella invigningen av stormflodsbarriären Nieuwe Waterweg vid Hoek van Holland rum. Tack vare denna stormflodsbarriär skyddas en miljon människor från havet.

Philips Dam - Krammer SluizenZandkreek DamMaeslant Kering
Oosterschelde KeringVeersegat DamHaringvlietsluizen

3.6 Betydelsen av Deltaverken

Genom invigningen av Maeslantkering var Deltaverken till sist fullbordade. Det enorma projektet kom dock att kosta mer än de beräknade 680-900 miljonerna euros. Allt som allt kostade Deltaverken nästan 5 miljarder euros. Förutom minskningen av den totala längden av sjöavledande vallar med 700 km har Deltaverken flera andra fördelar. Till att börja med så är färskvattentillgången till jordbruket mycket bättre reglerat. Dessutom har den sammanlagda vattenvården inom Deltaområdet förbättrats. Installationen av Deltaverken har varit gynnsam för mobiliteten och de inrikes vattendragen. Slutligen har Deltaverken påverkat framsteg inom fälten ekonomi, rekreation och natur. Somliga naturområden blev oersättligt påverkade men på andra platser har naturvärden skapats eller bibehållits. Deltaverken är en global modell för teknologisk utveckling där säkerheten för människor och naturen spelar den centrala rollen. Genom arbetet har Nederländerna vidgat sin syn på säkerhet och vatten. Deltaverken utgör en unik kompromiss mellan säkerhet, ekonomi, rekreation och natur.

Det lyckade genomförandet av Deltaverken innebär ändå inte en tillbakagång kring omtanken för vattenvård i Nederländerna. Nederländerna står inför nya utmaningar. Klimatförändringar fordrar en fundamental reflektion över en permanent beboelig design av Nederländerna för framtida generationer. Dessutom påtvingar land som blir bräckt, landsänkning och krav på vattenkvalitet och ekologi nya behandlingar. För att ansvarsfullt ta hand om dessa utmaningar kommer Nederländerna i framtiden investera i ett hållbart deltasystem, satt mot socialt acceptabla utgifter.